Bättre sent än aldrig

Hela sommaren har jag skickat badsugna gäster till en badplats jag bara vetat åt ungefär vilket håll den ligger, så idag gjorde jag en studieresa på cykeln. Efter en stunds trampande slapp jag industriavgaserna och hamnade istället mitt ute i skogen. När jag trampade på där tyckte jag mig höra en björn – och jag vet inte ens hur en sådan låter!

Innan jag kom fram till badplatsen cyklade jag igenom något som tydligen hade blivit utnämnt till årets by får två år sedan. Husen såg inte ut att vara en dag äldre så anledningen till att de inte fick utmärkelsen året innan måste helt enkelt ha varit att byn inte fanns då. Välklippta gräsmattor hade de i alla fall hann jag se.

Hemma igen svängde jag ihop sys chokladkaka. Hoppas den smakar bättre än flugan jag satt i halsen på hemvägen.

Man blir som man umgås...

Jeg lurer på om det är dags att sparka igång den här bloggen igen? Har faktiskt haft en del idéer om att klaga på alla storhetsvansinniga norrmän, och norskor med för den delen. Lyckligtvis har jag glömt (eller rättare sagt förträngt) vad det var som retade gallfeber på hela receptionsstyrkan innan jag hunnit hem till datorn. Så det blir inte mycket till klagomur då.

Förövrigt kan jag stolt som en tupp meddela att jag hörde att Rättviks kommun fick fint beröm på P3 idag. Heja Rättvik! Ja… storhetsvansinne var det ja.