Vidgade vyer

I helgen tog jag och Johan tuff-tuff-tåget till Trondheim. Jag har inte gjort något så spontant sedan jag tog Inlandsexpressen till Yran 2001. Vi letade upp VM-skidstadion från 1997 (ja, nörd-varning på det) och där kunde en barbringad Eldar skådas. Han var livs levande och i till synes fin form. Så resan får väl ses som lyckad.

Nu på förmiddagen ringde pappa och meddelade att han var på ingång. Inom en halvtimme sisådär. Bristande framförhållning är kanske inte så förvånande, men att han lämnar Rättviks kommungränser i annat syfte än arbetsresor är en desto större skräll. Något sådant har väl knappt inträffat sedan han åkte till Kättbo och tälta på 50-talet.

Kan som bonus berätta om syrrans tabbe på jobbet hennes. En liten gosse frågade "Har dere is?", varpå sys glatt lassar upp isbitar i ett glas och räcker fram. Den lilla gutten blir helt frustrerad och suckar "Nei, du forstår ikke meg".

Träningsvy & träningsvärk

Efter en evighet med arbetstider som gjort mitt huvud helt mosigt lyckades jag ändå pricka in någon sorts motivationspeak under mina två lediga dagar. Måndagen bjöd på en flåsig löprunda som resulterade i en stapplig gång till tvättstugan på tisdagsmorgonen. Inte nog med det utan senare under dagen blev det även en cykeltur som kändes i benen när det var dags för jobb idag igen.

Är det förresten någon som vet vilken kilometertid det är som gäller för löpning, jogg respektive att springa? Det är kanske en fördel om man vet vad det är man sysslar med. Cykling är lättare, antingen cyklar man eller så är man ute och cyklar. Det sistnämnda är inte att rekommendera. Inte allt för ofta i alla fall.

Hur som haver och summa summarum så när du har träningsvärk så vet du att du har gjort något bra... för sällan.

Yin och Yang... eller olika falla ödets lott

Ögonblick, stunder, moments. Jag gjorde ett försök att fånga stunden på bild. Nu i efterhand ser jag inte riktigt vad det var jag såg. Det kanske är så när hjärnan ska lägga sig i vad hjärtat tycker. När hjärta och hjärna inte tycker lika.

Jag åt en glass och Johan passade på att ta tillfället i akt och utnyttja ljugarbänken vi satt på för att filosofera om den extra lön han skulle inkassera. Dubbla min månadslön ungefär. Innan skatt.

Sen gick vi hem och jag åt en tallrik havregrynsgröt medan han sköljde ner en bit Foie gras med en flaska Dom Pérignon.