...som vanligt är det inte kassen på bilden som har skrivit brevet

Det har gått en vecka, men det är lika roligt ändå...

Någon (vi kan kalla honom för Johan) åker på affären och blir mallig när kassörskan tycker han ser hurtig ut. Han skryter om det men vad han inte vet är att hon får betalt för att göra det. Det kallas kundbemötande.

När han hämtat ut två stora paket och lastat in allt i bilen far han hemåt med boostat självförtroende. Väl hemma när bilen är parkerad och all packning inne fattas matkassen.

Ut igen till bilen och leta - utan framgång. Så han åker tillbaka ca 7 km till affären och hittar där en av honom själv överkörd kasse, snällt placerad vid en soptunna. Kan det bli värre? När han vänder sig om mot bilen får han se motorvärmarsladd och timer hängandes fram i huven. Ja, det kunde bli värre.

Självförtroendet gjorde en bottennotering den kvällen. Lätt fånget, lätt förgånget.

Mot nya mål med Masjävel(bloggen)

Jag har hört om trenden att sluta blogga och istället börja med att sticka Åremössor. Jag gör tvärtom. Det där med Åremössor var inte min grej. Jag är alldeles för petig för att komma överens med det schizofrena garnet och ojämna, men dock riktiga, resultatet. Kanske gör jag klar min tredje mössa någon dag när jag får tråkigt.

Ja, jeg lurer på om det inte är dags att sparka igång den här bloggen igen? Göra comeback - igen! Så att säga.

Ramis - stalltips

Träningsvärken börjar sätta sig. Mina ben är lika viga som ett par telefonstolpar. En som däremot klarade av avancerade gymnastiska övningar är vår granne Justyna. Hon stretchade på bra här utanför, så vi varnar för henne inför morgondagens tävlingar.

Det har kommit tre tappra själar som tror sig stå ut med att göra oss sällskap. Återstår att se hur det går.

Ramis - premiär och optimism

Premiärpasset är gjort och det började med känslan "Tjejvasan here i come!" och slutade med att mina tändstickor till armar var lika stabila som ett korthus. Det ryckte ordentligt i Johans comeback-nerv. Men jag är lugn, innan helgen kommer det att ha gått över.

Imorgon ska det visst bli fotografering i solskenet. Blev uppmanad att plocka fram säsongens kläder med de nya sponsorerna. Kan bli svårt med tanke på att dagens utstyrsel innehöll Dalaväst anno 1998. Jag får gräva i väskan.

I övrigt kan jag berätta att vi bor stort och flott. Så stort så Johan bjuder in alla sina ex (tur att stugan är stor). Vi får se om vi får något besök.

Mörker...

Suck.

Vi avbryter här för ett viktigt meddelande:

Om någon, som håvar in multum i månaden och som aldrig varit på en arbetsintervju men trots det har chef som titel på sin första anställning, nämner något som går att koppla till att söka jobb så kan jag varna för att det kan vara droppen som fattas.

Då kanske jag råkar berätta vad jag tycker om blomkrukor, pärmar och omatchade träslag. På ett inte snällt sätt.

Hejdå lägenheten? Hej skogen!

Masjävel, vad tänker du på?

Idag märkte jag att en anonym läsare gett kritik för att jag skulle tänka för mycket och skriva för lite. Så jag lägger in ett foto som svar på tal... och motivet är en anonym läsare. Klart och betalt!

Masjävel JR

Masjävel och Johan, Östersund, fick den 29 september en bebis som heter Asus Eee 900. Den var 22 cm och vägde 990 gram. Brås på mamma med andra ord.

Gammelmormor (min hightech-dator) blev så sur att hon vägrade få internet att fungera idag. I övrigt har jag gått över till att virka men låter det vara osagt ifall resultatet är tänkt att bli en mössa eller grytlapp. Jag har blivit äldre och klokare.

Åremössan - episode 4

Jag har lyckats med konststycket att tillverka världens största grytlapp. Den stora utmaningen nu är att det onekligen krävs en viss personlighet för att bära upp den här grytlappen. Men allt klär en skönhet, så jag funderar på att skicka upp den till sys. Om inte annat kan det vara bra att ha något att lägga kottarna i. Nog för att det finns mycket fint i Åre men jag menar Rättviksmössan har ju lite stil i alla fall.

Åremössan - episode 3

Dagens lägesrapport: Av den orsaken att det finns en och annan som tvivlar på att Åremössan ska hinna bli klar till jul kommer här ett bevis på att det alltjämt går framåt. Ett litet missöde med en trilskandes maska satte stopp i produktionen under några timmar igår. Ringde supporten (mamma) så nu rullar banden igen.

Fortsettelse følger...

Åremössan - episode 2

Jag säger inte att det blir vackert men det går framåt. Det som ser ut som att jag ena stunden tagit i för kung och fosterland för att i nästa stund använda ett halvt nystan för en maska är precis så det ska se ut. Tyvärr har jag insett mitt misstag med att informera om projektet. Förhoppningsvis finns det en svart mössa att köpa ifall jag skulle misslyckas totalt.

Vad ni än gör, missa inte den spännande fortsättningen...

Åremössan

Jag har gett mig in på projektet att sticka en Åremössa. Det ska visst vara nybörjarvänligt eftersom garnet är av ett schizofrent slag. Något som inte går ihop med min petiga sida. Kanske gör jag en grytlapp av det hela istället.

Började egentligen på det som är tänkt att bli min framtida favoritmössa men kom på den briljanta idén att öva på den med mer neutral färg först. Antagligen är det ett stort misstag med tanke på den så vanliga nybörjarturen.

Fick ett ryck och blev sugen att sy nya gardiner men hittade som tur var inget tyg som föll mig i smaken, så det får bli en senare utmaning. Funderar på att prova muffinsreceptet som kom med posten idag istället. Det kan ha varit en pik mot mina morotsmuffins men jag låtsas inte förstå den.

Presskonferens

Igår damp papperen ner i postlådan, jag är med andra ord officiellt arbetslös. Jag får inte längre snylta på den så otroligt prestigefyllda yrkestiteln Student. Samma dag började sys samla kottar på Granprogrammet. Den enes bröd, den andres död.

Hur svårt kan det va?

Sys har flyttat för att börja på Granprogrammet, eller hur det nu var. Själv har jag lämnat Nudel- och nationsvärlden (hoppas jag) och försöker lista ut vad havregrynsgröt och underställströja kan ge för fördelar i arbetsansökningar. Det är svårt även för en sådan skrivare som mig att få ner hur oumbärlig jag är. Med tanke på att en bild säger mer än tusen ord funderar jag starkt på att enbart skicka in ett foto. Klart och betalt!

Jag är bra på att skriva och att räkna pengar, så ett skrivuppdrag med en fet lön skulle väl vara det optimala. Har tyvärr inte hittat det erbjudandet bland platsannonserna än. Vid närmare eftertanke så tror jag faktiskt det bästa är att skriva ner lite ord om mig själv. För om den här bilden ska gestalta min vardag ser det ut som om jag degar på café dagarna i ända, men sanningen är den att jag trampade cykel i hela tre timmar i lördags.

Bättre sent än aldrig

Hela sommaren har jag skickat badsugna gäster till en badplats jag bara vetat åt ungefär vilket håll den ligger, så idag gjorde jag en studieresa på cykeln. Efter en stunds trampande slapp jag industriavgaserna och hamnade istället mitt ute i skogen. När jag trampade på där tyckte jag mig höra en björn – och jag vet inte ens hur en sådan låter!

Innan jag kom fram till badplatsen cyklade jag igenom något som tydligen hade blivit utnämnt till årets by får två år sedan. Husen såg inte ut att vara en dag äldre så anledningen till att de inte fick utmärkelsen året innan måste helt enkelt ha varit att byn inte fanns då. Välklippta gräsmattor hade de i alla fall hann jag se.

Hemma igen svängde jag ihop sys chokladkaka. Hoppas den smakar bättre än flugan jag satt i halsen på hemvägen.

Man blir som man umgås...

Jeg lurer på om det är dags att sparka igång den här bloggen igen? Har faktiskt haft en del idéer om att klaga på alla storhetsvansinniga norrmän, och norskor med för den delen. Lyckligtvis har jag glömt (eller rättare sagt förträngt) vad det var som retade gallfeber på hela receptionsstyrkan innan jag hunnit hem till datorn. Så det blir inte mycket till klagomur då.

Förövrigt kan jag stolt som en tupp meddela att jag hörde att Rättviks kommun fick fint beröm på P3 idag. Heja Rättvik! Ja… storhetsvansinne var det ja.

Vidgade vyer

I helgen tog jag och Johan tuff-tuff-tåget till Trondheim. Jag har inte gjort något så spontant sedan jag tog Inlandsexpressen till Yran 2001. Vi letade upp VM-skidstadion från 1997 (ja, nörd-varning på det) och där kunde en barbringad Eldar skådas. Han var livs levande och i till synes fin form. Så resan får väl ses som lyckad.

Nu på förmiddagen ringde pappa och meddelade att han var på ingång. Inom en halvtimme sisådär. Bristande framförhållning är kanske inte så förvånande, men att han lämnar Rättviks kommungränser i annat syfte än arbetsresor är en desto större skräll. Något sådant har väl knappt inträffat sedan han åkte till Kättbo och tälta på 50-talet.

Kan som bonus berätta om syrrans tabbe på jobbet hennes. En liten gosse frågade "Har dere is?", varpå sys glatt lassar upp isbitar i ett glas och räcker fram. Den lilla gutten blir helt frustrerad och suckar "Nei, du forstår ikke meg".

Träningsvy & träningsvärk

Efter en evighet med arbetstider som gjort mitt huvud helt mosigt lyckades jag ändå pricka in någon sorts motivationspeak under mina två lediga dagar. Måndagen bjöd på en flåsig löprunda som resulterade i en stapplig gång till tvättstugan på tisdagsmorgonen. Inte nog med det utan senare under dagen blev det även en cykeltur som kändes i benen när det var dags för jobb idag igen.

Är det förresten någon som vet vilken kilometertid det är som gäller för löpning, jogg respektive att springa? Det är kanske en fördel om man vet vad det är man sysslar med. Cykling är lättare, antingen cyklar man eller så är man ute och cyklar. Det sistnämnda är inte att rekommendera. Inte allt för ofta i alla fall.

Hur som haver och summa summarum så när du har träningsvärk så vet du att du har gjort något bra... för sällan.

Yin och Yang... eller olika falla ödets lott

Ögonblick, stunder, moments. Jag gjorde ett försök att fånga stunden på bild. Nu i efterhand ser jag inte riktigt vad det var jag såg. Det kanske är så när hjärnan ska lägga sig i vad hjärtat tycker. När hjärta och hjärna inte tycker lika.

Jag åt en glass och Johan passade på att ta tillfället i akt och utnyttja ljugarbänken vi satt på för att filosofera om den extra lön han skulle inkassera. Dubbla min månadslön ungefär. Innan skatt.

Sen gick vi hem och jag åt en tallrik havregrynsgröt medan han sköljde ner en bit Foie gras med en flaska Dom Pérignon.

Årets knätofs-disco

Jag är medveten om att det gått en hel drös med dagar sedan midsommar, men jag vill ändå meddela om det osannolika att jag deltog med sång i den låttävling vi hade någon gång framåt småtimmarna efter all nubbe och sill.

Trots det så var det att Karnes-Åke abdikerade som fick de stora rubrikerna. Efter mycket hej och hå lyckades nybörjaren få majstången på plats och Små grodorna kunde börja. Byns andra majstångsresning fick däremot klara sig utan celebert besök eftersom vi smet hem och ägnade oss åt kubbspel istället.

Det där med att plocka sju sorters blommor skippade jag och tur var väl det eftersom när det i gryningen var dags att krypa till kojs dedikerades min dröm åt ingen mindre än gammgubben Mathias F. Jag har ingen kommentar på det.


Så här spelar de tydligen kubb i Värmland... och sys gör sin obligatoriska fotopose :)

Comeback av Masjävel

Med det här hoppas jag att sys ska slippa sina mardrömmar om att jag sålt min blogg-adress (jag måste ha tjänat multum). Kanske är det också någon som tycker mina inlägg är intressanta att läsa, om inte annat så för att gotta sig i min misär...

För nykomlingar som nu hittat hit kommer här ett videoklipp för att introducera Masjävel: Dalarna, Jämtland, skidåkning och havregrynsgröt :) Klockrent.